Capo S. Andrea

Aggiungi

Condividi

Prenota

Hotel Ilio

Hotel of the year

Capo Sant'Andrea på Elba: en liten ö på ön

En smal och slingrig väg som leder ned till havet, ett fåtal hus omgivna av en frodig orörd natur… I Capo Sant’Andrea växer kastanjeträden ända nere vid havet, som för att understryka samhörigheten mellan hav och berg: Det är inget att förundras över, vi befinner oss ju på sluttningarna till Elbas största bergskedja, Monte Capanne, Monte Cote, och Monte Giove. Vid vägens slut breder en strand med den allra finkornigaste sand ut sig och vid den närbelägna lilla kajen ligger fiskarnas roddbåtar. Framför er visar sig ett underbart scenario: Vattnet är så klart att man ser havsbotten även där det är riktigt djup.

Vid sidan om den underbara stranden leder en stig, som grävts ut i klippan, fram till upptäckten av några av värdens mest unika klippor: inte vanliga rev, utan dyner med arkaiska former, sammansatta av kristaller av ortoklas, som infattats i den granithaltiga magman då den stelnade för sju miljoner år sedan: en perfekt plats för att sola i en månlik atmosfär.

Det finns mycket att berätta om Capo Sant’Andrea. Etruskerna valde inte platsen av en slump: dess geografiska utformning och dess granitklippor, som utgör ett naturligt försvar för bukten genom att skydda den mot västanvindarna, gör platsen till en utpost mot det Tyrrenska havet och samtidigt till en tillflyktsort. Dessa våra illustra förfäder kom till Capo Sant’Andrea, som då var en plats rik på skog och vatten, och tog med sig järnet som de utvunnit på den östra delen av ön hit för att smälta det, eftersom platsens rikedom på trä tillät en jämn och säker matning av ugnarna. Och om man söker bland vinodlingarna och buskarna – lång bort från turistflödet, kan man än idag i den sandiga marken hitta mängder av “schiumoli”, rester från den smältningsprocess som Etruskerna använde för att rena järnet. Senare skulle romarna segla över vårt hav och om detta vittnar fyndet av två skeppsvrak just här utanför Sant’Andrea och säkerligen finns det fler som förlist här: det första, tätt intill udden, på ett djup av cirka 10 meter och det andra på cirka 45 meters djup. Många av de fynd som gjorts i havet utanför Capo Sant’Andrea kan idag beundras i det lilla men intressanta Arkeologiska museet i Marciana.

Capo Sant’Andreas placering, den orografiska utformningen och det speciella klimatet – helt unika i sin genre – gör hela området sill ett slags liten “ö på ön”, en värd full av överraskningar som bara väntar på att upptäckas. På Capo Sant’Andrea kan man njuta av havet på traditionellt sätt, på de två stränderna i Capo Sant’Andrea och i Cotoncello, eller så kan man ge sig ut på äventyr och ta sig till Elbas vackraste kuster och klippor genom att klättra, mellan ett och annat dopp i vattnet, i bergens fascinerande värld. Om man ger sig ut längs de antika vägarna, som går kors och tvärs mellan kusterna och Monte Giove berget (som når 800 m höjd) och som återställts och utmärkts av CAI (Italiens Alpinklubb) och av Comunità Montana (Bergssamfundet), möter man så pass varierande flora- och faunamiljöer att de erbjuder dem som tar sig an nyhetens utmaning oförglömliga överraskningar. Att ge sig ut på stigarna innebär upptäckten av cyklamen, viol, blommande ljung, anemon och ginst; att andas in de intensiva dofterna av curryört och lavendel, av rosmarin och mynta; att helt oväntat höra de flaxande vingarna av en röd rapphöna, att överraska en flock muffloner på bete eller att stöta på ett gammalt övergivet getstall eller resterna av förhistoriska boplatser.

I Capo Sant’Andrea på Elba kan man bada t.o.m. i oktober!

Det är alldeles sant, med Capo Sant’Andreas speciella mikroklimat är vattnets temperatur perfekt t.o.m. i oktober. Det är alltså inte bara de härdade teutonerna, vana vi nordens kyla, som vågar utmana årstiden!…

För att par år sedan uppmätte en kemist (tysk!) vetenskapligt med en kalibrerad elektronisk termometer vattnets temperatur på en meters djup, just vid “Kajen” i Capo Sant’Andrea: under drygt ett decennium (1991-2003), låg vattnets medeltemperatur från den 1 och den 10 oktober mellan 22,46°C och 21,55°C (Celsius), med en termisk exkursion på mellan +1,64°/+1,65°C och -1,06°/-1,35°C. Och om vi tar den globala klimatförändringen och uppvärmningen med i beräkningen, kan vi räkna med att detta medelvärde ökat.

Capo Sant’Andrea: ett undervattensparadis

För dykningsentusiaster är dessa havsbottnar mycket intressanta att utforska. Till att börja med har marinbiologerna observerat att Posidonian, havsväxten med de långa, smala gröna bladen, just här i Sant’Andrea fortplantar sig sexuellt: mycket ovanligt i det övre Tyrrenska havet och något som vittnar om att dessa vatten är mycket rena. Och på våren kan man se dess frukter, som liknar små oliver (de kallas just “havsoliver”). Posidoniefältet, d.v.s. denna växts äng, är ett perfekt habitat för många av alla de fiskar som finns här: Stim av små knallblå frökenfiskar rör sig i den klargröna Posidonian, men även gröngyltror, kantnålar, stjärtfläcksbleckor och salpar.
Medan sjöstjärnorna och pinna nobilis musslor utmärker sig på bottnen.
För de mest vana, finns de mycket intressanta dykningarna i närheten av de till hälften torrlagda reven “Formiche della Zanca”, väster om Sant’Andrea. Om man tar sig ner längs den yttre sidan, kan man hitta färgstarka solfjäderskoraller, från 40 meters djup. Det är lätt att man träffar på languster, muränor, stora marulkar och tandbraxen. Och under sommartid, om man har lite tur, även klumpfisk.

Vi får inte glömma bort att man även, mitt emot Sant’Andrea, har återfunnit två skeppsvrak från romersk tid. Det första, precis vid kusten på bara 10 meters djup, det andra, 193 meter från kusten och på 45 – 47 meters djup. Det första transporterade kvarnstenar för vete och det andra, amforor fulla med vin från Kampanien. Många av fynden från de två skeppen finns utställda i Marcianas och Portoferraios arkeologiska museer. Men havets botten är fortfarande det verkliga naturliga museet, som förvarar de två skeppen och delar av deras last, trots alla expeditioner av “skattplundrare” som gjorts.

Färger, dofter och sensationer i maj i Capo Sant’Andrea

Capo Sant’Andrea utgör en perfekt plats för utflykter på Capanne bergen och längs den närliggande kusten. Under senvåren, när Medelhavets snårskog står i full prakt, berikas dessa promenader av speciella och obeskrivliga sensationer, intryck, dofter, former och färger. Ofta försöker jag beskriva allt detta, men när jag sätter mig vid mitt improviserade skrivbord under bar himmel, i skuggan av de lummiga träden, blir stundens känslor så starka och vackra att pennan inte längre minns…

Eftermiddagssolen som silar ned mellan eukalyptusträdets löv, ginstens doft och alla andra dofter som våren på Elba för med sig med den lätta brisen, den ständiga växlingen mellan solens värme och luftens svalka, lätena… allt tillsammans gör så att man förlorar sig.
Men det är inte allt, atmosfären görs ännu mera magisk av det svaga ljudet av havets dyningar mot den närliggande kusten, av det oändliga antalet fåglars sång, ur vilken man kan urskilja turturduvornas dova hesa läte och koltrastens argsinta och plötsliga visslande. Människans närvaro är närapå oförnimbar och man märker den endast då och då, avlägset kan man höra slagen av ett arbetsinstrument, dämpade av naturens dominerande ljud.
Ljud och färger blandas: den ljusblå himlen och det blå havet lyser igenom pinje- och eukalyptusträdens blad, den blommande ginsten, de färgglada geranierna och de vita tusenskönorna.

Bakom er, den otroliga variationen av gröna och gula nyanser, som täcker det överhängande berget: den grönbruna nyansen hos den överblommade ljungen och den ljusgröna hos de nya kastanjelöven; den mörkgröna järneken och snårskogens tusentals olika nyanser, som efterhand övergår i klipporna.
Överst ligger Masso Omo bergets bruna granit, nästan som om den vore en symbolisk vaktpost i mystisk jämvikt till skydd för denna vilda, vackra, varierande och harmoniska natur. En natur som människan kanske börjat älska och respektera… då den är den verkliga källan till livet.

I närheten av Sant’Andrea

Marciana, Marciana Marina, Poggio och Elbas västkust

Detta är verkligen öns vackraste bergssluttning, där havet är som mest kristallklart och landskapen som mest intressanta. Några orter nära Sant’Andrea som man absolut inte får missa.

MARCIANA
Förskansad på sidan av berget (630 meter över havet) och samtidigt vänd mot havet, ligger den medeltida borgen i Marciana med en mängd av små trånga gator och slingrande trappor som man bara måste upptäcka. Det är ljuvligt att promenera i detta samhälle: varje trappa och port som man stöter på längs vägen är prydd med vaser med blommande dahlior och geranier, något som marcianaborna är mycket stolta över. Man fortsätter uppåt, under medeltidsvalv och över små torg, som fungerar som vägknutar för nätet av smågator. Sevärdheter: San Francesco kyrkan (från 1700-talet), det pisanska fortet och det Arkeologiska Museet.

POGGIO
Ytterligare en antik borg bara några kilometer från Marciana. Här, djupt inne i kastanjeskogen, finns en vattenkälla som kallas ”Napoleons Vattenkälla” (Fonte di Napoleone). Det berättas att kejsaren, under de 10 månaderna som han befann sig på Elba, alltid ville dricka källans vatten till sina måltider.

MARCIANA MARINA
En karakteristisk fiskehamn (idag gästar den även en väl utrustad turisthamn), som är trivsamt befolkad under sommarmånaderna. Sevärdheter: “Bomullskvarteret” d.v.s. samhällets historiska centrum, karaktäriserat av små pastellfärgade hus, som för tankarna till de gamla bostäderna i de liguriska byarna.

KUSTEN
Landsvägen som går från Marciana och Sant’Andrea och som följer öns västra kust i riktning mot Cavoli och Marina di Campo erbjuder en underbar utsikt av bukter, bergsuddar och små samhällen med suggestiva vita små hus. Även under de mest intensiva sommarmånaderna är det alltid möjligt att finna rofyllda platser: Zanca, Patresi med sin vita fyr, Chiessi och Pomonte. Om ni åker längs denna väg vid solnedgången, stanna till vid Punta Nera (mellan Patresi och Chiessi): den suggestiva mörka klippan, som stupar rakt ned i havet, utgör öns västligaste punkt. Njut av solens som reflekteras i havet och på stenarna och av den lätta havsbrisen som alltid fläktar här.

Capo Sant’Andrea: lite historia

FÖRHISTORIEN
En gång i tiden satt Elba ihop med fastlandet och ön visar spår på mänskligt liv fr.o.m. mellersta och äldre stenåldern. I Marcianas Stadsarkeologiska museum, kan man observera några handgjorda stenföremål från dessa nomad-jägarfolk, medan andra föremål av obsidian vittnar om förekomsten av den neolitiska människan, som redan använde sig av navigationsinstrument. Fr.o.m. 2000 f. Kr. var ön redan känd för sina metaller och kanske var det med järn från Elba som de homeriska hjältarnas vapen smiddes. Från senare bronsålder är några av de folk som ägnade sig åt boskapsskötsel, av dessa kan man idag finna spår i dolmen och i grottorna vid Marciana.

ETRUSKERNA OCH “JÄRNFABRIKEN”
Sant’Andrea var särskilt uppskattad av Etruskerna för sin skyddade position från västanvindarna, för sin bördiga jord och för sin frodiga grönska. Hit transporterades de mineraler som utvunnits i andra änden av ön, för här fanns trä i överflöd för att mata de ugnar som omvandlade blodstenen till järn. Resterna av denna antika teknik, “schiumaroli”, kan man fortfarande hitta på den mark där man idag odlar olivträd och vinstockar. Här utvann man kopparkis, ett värdefullt mineral, som nedsmält ger svavel, järn och koppar. Och eftersom detta mineral har samma färg och lyster som guld, har folket på orten alltid kallat området för ”Cava dell’Oro” (“Guldgruvan”).

ROMARNAS OTIUM
Romarna beslutade sig för att sätta stopp för utnyttjandet av Elbas resurser: Från och med nu skulle de endast använda sig av mineraler från de Spanska och Österrikiska provinserna och det blev enligt lag förbjudet att tända smältugnarna, även för att skydda området mot risken av kalhuggning. Under tiden hade imperiets invånare lärt sig att uppskatta ön för dess välgörande leror, dess klimat och vin. Och ön bibehöll sin viktiga roll vad gällde handelsutbytena. Rutten som de romerska galärerna följde gick just förbi Sant’Andrea, om detta vittnar de två vraken av handelsfartyg, vars amforor och keramik idag kan beses på museet i Portoferraio och på det lilla, men mycket välförsedda, arkeologiska museet i Marciana.

TECKEN FRÅN MEDELTIDEN
Därpå följe dekadansen, langobardernas herravälde och vid tiden för de marina republikerna, kampen om herraväldet mellan pisaner och genueser. Under hela 1200-talet var det en enda lång rad av våldsamma sjöslag om kontrollen över öarna i övre Tyrrenska havet. Just på Sant’Andrea försökte en skvadron med genuesiska soldater att stiga i land; men det berättas, att invånarna skyndade sig i mängd ner på stranden och att de tvingade anfallarna att i all hast ge sig ut till havs igen. Men några genovabor måste emellertid, vid ett eller annat tillfälle, ha lyckats att stiga iland. Hur ska man annars kunna förklara vissa egendomliga likheter mellan vissa maträtter på Elba (och på Sant’Andrea i synnerhet) och de i Ligurien? Till exempel äggsoppa, ett enkelt men näringsrikt recept från området, baserat på gallette (hårt bröd), vitlök, olja, ägg och mejram.
Den pisanska dominansen har lämnat tydliga spår på den här delen av Elba: fortet i Marciana (utbyggt under 1400-talet av familjen Appiani) och själva byn Marciana, en riktig medeltidsborg, liksom den i närliggande Poggio.

MODERN TID
Under kommande sekel följde Capo Sant’Andrea, som något av en åskådare de olika herraväldenas växlingar, familjen Medici, spanjorerna, ända fram till Napoleon och man bibehöll sina fiske och bergstraditioner. Under modern tid, har den nya turistindustrin gjort denna lite hemliga och orörda plats på ön känd och dagens besökare kan i det vänliga och familjära mottagandet känna igen en värld, som har lyckats bibehålla sin antika charm.

Hur tar man sig till Capo Sant’Andrea

BILFÖRBINDELSER
FRÅN HAMNEN I PORTOFERRAIO: (35 km från Capo Sant’Andrea) fortsätt mot Procchio, Marciana Marina, Marciana, Sant’Andrea.

FRÅN FLYGPLATSEN I MARINA DI CAMPO: (har under sommaren förbindelser med de viktigaste städerna, 29 km från Capo Sant’Andrea) åk mot Procchio och följ sedan ovan beskrivna resväg.

BUSSFÖRBINDELSER
FRÅN PORTOFERRAIO: (avgång från hamnområdet) ta CTT bussen mot Zanca. För information om busstider kontakta CTT +39.0565.91.43.92
Under sommarmånaderna har kommunen i Marciana en Marebus (havsbuss) tjänst från Zanca (i anslutning till CTT bussarna från och till Portoferraio) till Capo Sant’Andrea: För information om tider kontakta Hotell Ilio tel. +39.0565.90.80.18

ÖVRIGA FÖRBINDELSER
I Portoferraio, på Marina di Campos flygplats och i Capo Sant’Andrea finns möjlighet till: taxi, hyrbil, mountainbike, mopeder.

Capo Sant’Andrea HOTELL: Boutique Hotel Ilio >

Hotel Ilio Hotel of the year
Ankomst

Unexpected hotels

Book your hotel
Ankomst
Inizio pagina