ARGONAUTERNA
För länge, länge sedan var de små slipade kiselstenarna, som finns kvar än idag på stranden Ghiaie, alldeles vita. Apollonius av Rhodos berättar att Argonauterna torkade sin svett med småstenarna som låg på Ghiaie stranden, när de landsteg på Elba i sin jakt på det gyllene skinnet. Sedan dess, skulle de vita små stenarna, enligt legenden, ha gjorts brokiga av grå-blå droppar. Berättelsen, som liknar en saga, är en tydlig folklig överföring av delar av klassiska författare (Hesiodos, Sofokles, Herodotos, Strabonios m.fl.) men den passar väl ihop med det otroliga återfinnandet, runt föregående sekels sextiotal, av fornlämningar i havet utanför stranden Ghiaie, vilka vittnar om existensen av en mytologisk hamn, Argivo på Elba.
LEGENDEN OM GROTTORNA
Prinsessan Alba och den tappre riddaren Sabino förälskade sig våldsamt i varandra, men deras kärlek motarbetades, så de vände sig till gudinnan Venus för att hon skulle beskydda dem. Gudinnan pekade ut Elba för dem, som en säker tillflyktsort, med löftet om att de skulle ära henne i sitt hem med ett votivaltare. Men de båda ungdomarna glömde bort sitt löfte och gudinnan lät Sabino förlora minnet som hämnd. Ynglingen irrade därefter runt på ön som en tok och den olyckliga Alba förtärdes på platsen för deras förlorade lycka, ropandes sin älskades namn förgäves. Folk på ön berättar att man än idag kan höra hennes rop i ruinerna från den romerska boningen, som befinner sig vid Grotte i Portoferraio.
SINAAM OCH APPIANERNA
I Rio på Elba har historien om kvinnan från Grassera sitt ursprung, kvinnan som rövades bort under en barbarisk invasion, blev en av sultanen Delasmans favoriter och skänkte honom en son, Sinaam. Pojken adopterades sedan, av prins Giacomo V Appiano, under mystiska omständigheter. Den grymme korsaren Khayr al-Din, känd som Barbarossa och som tjänade sultanen, anlände med sin flotta till den antika Ferraia bukten (Portoferraio) och krävde att prinsen skulle ge tillbaka den unge Sinaam. Då prinsen vägrade, påbörjade korsaren en rad massakrer och räder, vilka pågick ända tills han fick tillbaka den unge mannen.
FLICKORNA FRÅN LUCERI
Mitt emot Portoferraio, reste sig slottet Luceri, som den hemske korsaren Barbarossa ödelade under en av sina räder. Han högg även ned dess slottsherre, en nobel riddare och far till fem döttrar. Det berättas att flickebarnen flackade runt länge i sökandet efter undsättning och att de sedan, övermannade av trötthet, gav sig iväg hand i hand i sina egna spår mot platsen där slottet reste sig. Plötsligt skar ett skrik genom natten: ännu en båt med korsarer var i sikte. Skräckslagna, gav sig flickorna på flykt, men den äldsta halkade ned från en hög klippa och drog med sig alla sina systrar i havet. Idag kan man vid månsken, när bukten är upplyst, skymta raden av jungfrur, som fortfarande gråter nere i havets djup.
LEGENDEN OM L’INNAMORATA
Huvudpersonerna i denna legend, från tiden för de barbariska invasionerna, är två förälskade. Han, Lorenzo, fångades under skördetid av piraterna vid strandkanten. Maria, föll i havet och svaldes av vågorna, i sitt försök att befria honom. En ljusblå sjal var det enda som havet lämnade tillbaka av henne; och sedan den dagen kallas platsen ”L’innamorata” (den förälskade).
PORTO AZZURROS SKATT
Invånarna i Porto Azzurro lever i hoppet om att få se de skatter, som det berättas ska finnas nedsjunkna där, uppdragna ur havets virvlar. Man tror att det spanska skeppet “Polluce”, fullastat med dyrbara ting och konstverk som Ferdinando IV Kung av Neapel, närapå siare om sitt eget öde, ville föra i säkerhet, ska ha sjunkit på redden. De skeppsbrutna berättade om de underbara förlista skatterna och gav på så sätt upphov till fantastiska historier som med tiden givits enorma proportioner… Sedan dess genomfördes ett flertal bärgningsförsök, helt i onödan, för havet har aldrig återgäldat något.
ELBAS KANARIEFÅGLAR
Före 1600-talet fanns det endast kanariefåglar i Spanien och för att bibehålla sitt monopol, såldes endast exemplar av hankön. Men en dag, runt år 1550, förliste ett spanskt skepp vid Elbas kust, mellan Marina di Marciana och Procchio. Skeppet var lastat med både hon- och hankanariefåglar och i det milda klimatet på ön, mycket likt det som finns på Kanarieöarna, byggde fåglarna bo och förökade sig.
BEATO LEONARDO
År 1792 begav sig munken Beato Leonardo till Portoferraio, där han ägnade sig åt att predika mot hädande, han uppmanade folk att leva ett liv i den kristna moralens tecken och fick nya anhängare längs vägarna. På husen till de familjer som tog emot hans ord, skrev Beato Leonardo tecknet I. H. S. Härav ursprunget till och betydelsen av dessa bokstäver, som man än idag kan se på ett flertal väggar i Portoferraio.
MAGO CHIÒ
Vem var Mago Chiò? En av de där tokarna, som man ute på landet kallar fånar. Han var fixerad av att bli berömd: han skrev sitt namn med stora bokstäver på fyrarnas, fortens och herrgårdarnas högsta murar. Han levde av små lantliga plundringar och småstölder, men var han än gick så tillkännagav han sig alltid genom att blåsa i ett gammalt horn innan han stal. Bönderna lät honom vara…
VETERANEN FRÅN ARCOLE
Han bodde i San Piero med sin adoptivdotter Maria, han hade skickats hem av den italienska hären, sedan han blivit blind under striden vid Arcole och Napoleon hade utmärkt honom ”på fältet” till löjtnant. Men utmärkelsen nådde aldrig fram, vilket ledde till att soldaten blev mycket bitter. Dottern lyckades med stora svårigheter att, för att glädja sin far, skaffa sig en löjtnantsuniform och ett falskt dokument i Portoferraio, vilket intygade utmärkelsen, som för den stackars soldaten visade tecken på hans meriter och en återgång till livet. När Napoleon kom till Marina di Campo under sin exil på Elba fick han kännedom om händelsen och ville besöka den gamle soldaten. Dottern, som var oroad över det hon gjort, gick härskaren till mötes och avslöjade vad som hänt och denne lovade henne att han skulle befria henne från lögnen, då han var säker på att han snart skulle återvänd till Frankrike. Men, under stormen av den korta uppståndelsen, gick minnet av soldaten förlorat.